mat

har problem med mat....

kan säga det nu...

har vetat det många år men inte kunnat säga det

Har varit en gång hos dietisten

skall dit igen men det blev framskjutet

äter inte som jag skall...

svälter mig själv....

och sedan hetsäter ja!!!! bara äter o äter o äter o äter...

HATAR mig själv efteråt...

avskyr hur min kropp ser ut att jag låtit mig själv bli såhär....

Just nu är jag inne i en heöts ätningsperiod.... bara trycker i mig allt jag kan få tag på.....

jag vet att det hänger ihop med mitt psykiska mående men det hjälper inte....

BLÄÄÄÄÄ

tålamod är en dygd...

och et är en dygd jag inte har....

kämpar varje dag för att skyda långsamt,,,,

vet att jag måste göra detta men det är SVÅRT........

Det gäller i allt jag gör.. får inte stressa får inte stressa får inte stressa....

men gisses vad svårt det är

Det gäller även i mitt förhållande till HAN....

Inser mer och mer att han har svåra problem med närhet...

han är rädd...

han är rädd för att släppa in någon då han blivit sårad på mer än ett sätt hela sitt liv...

Han har alltid fått klara sig själv...

aldrig fått någontin ggratis....

Men ja jobbar på det =)

Har kommit fram till att även om det aldrig blir någonting mer än vänskap ( och ja har inte gett upp nej nej det gör ja inte på LÄNGE ) så får jag en OTROLIGT bra vän för livet......



ny dag....

.. så var gårdagen ett minne blått.. ett otrevligt ja visst men dock ett minne

Måste hålla med dig min kära kära vän.. man bör och kan vända på allt tråkigt och se det som en erfarenhet en läxa för att kunna göra livet bättre till nästa dag...
just när det pågår är det omöjligt men i efterhand.. analysera och förstå är inte fel

det var inte pågrund av Han ... men det bidrog....

Har inte träffat honom sedan i söndags nu... och igår när jag var där och gick förbi hans hus för att bada såg jag en bil ja inte kände igen på hans gård.. av någon konstig orsak fick jag en jätte sten i bröstet och bara visste att det var hans X...

har ingen som helts aning om vad hon kör för bil lr om hon skulle dit alls.

Men när jag gick hem från badet så stod hon där!!! X:et.... Hjärtat sjönk fast jag log samtidigt för som sagt ja visste det innan.... Hon vinkade och ropade  hej så glatt så.. Jg menar vi känner ju varandra typ i alla fall...Träffade henne många många gånger och har ju pratat med henne många gånger oxå när de var ett par ...eftersom jag känt Han hela mitt liv....

Han sa ingenting, hälsade inte vare sig med vink nick lr någonting.. tittade bara på mig och sedan ner i backen......

Jag gick hem...

Efter några timmar såg jag henne åka, hon vinkade igen...
Strax efteråt körde Han oxå förbi.. Då  vinkade han .. mer än han brukar faktiskt... likadant när han åkte åt andra hållet någon timma sedan....

Jag gick ner till honom efter ytterligare nån timma men han öppnade inte. Vet att han var hemma men jag accepterade att han inte ville träffas.....

När jag vände hem igen så kom tårarna.....
o sedan ville de bara inte sluta.....

Veckan som har gått har inte varit bra nej och detta blev droppen som fick bägaren att rinna  över....

Börjar jobba på onsdag och ser INTE fram mot detta.. Är RÄDD för att träffa min chef.
Denna människa som skall vara en ledare för oss, har behandlat mig som en paria i ett par veckor.. hon vill ha bort mig från jobbet det har hon tilll och med sagt rakt ut... hon säger att jag är såååå sjuk så jag borde inte få vara bland människor!?

Tror hon att jag skall må bättre av att höra en sådan sak??!?!??

Det ENDA som  har varit helt säkert hela min sjukdomsperiod är att jag har inte varit någon som helst fara för andra människor.... Den enda jag velat skada är mig själv.... Har min läkare, min psykolog och min föräkringshandledares ord på detta. De till och med sade det till chefen men hon lyssnade inte alls.. Hon bara fortsatte säga att hon aldrig träffat på en människa så sjuk som jag.... Vet att problemet är hennes inte mitt,,vet att jag står över henne mentalt i just detta... men tyvärr efter att ha varit hemma nu i fem veckor på semester har mina hjärnspöken gjort henne ENORM för mitt inre öga.... Hon har makten att krossa mig fullständigt.. Skall göra ALLT jag kan för att inte låta henne få denna glädjen men det är inte lätt..... Har mina läkarens stöd, mina kollegors stöd, mina vänner och min familj. Men det är ändå JAG som måste klara av det.  Har nog aldrig kunnat skriva så som jag gör nu , men en del av min terapi går ut på att jag har fått skriva ner känslor händelser och gradera dem och detta har lett till att jag oxå klarar att få ner det på pränt.... På nått vis är det så skönt att veta att DU läser och kan ge mig styrkan genom att bara finnas.... Känn nu för allt i världen ingen press på att svara nått bra.. det behöver du inte.. jag vet att du finns för mig ändå......

För att återkomma till tidigare förklaring....
Jag hoppas verkligen inte att han vill vara med henne!!
vi har ju i och för sig inte uttalat någonting mer än vänskap mellan oss men samtidigt så finns det nått mer...
Önskar han inte bott brevid mina föräldrar just idag.. då hade jag åkt dit i kväll men de går inte nu =))

jaja en dag i taget eller hur var de...... vecka 38 skall jag bo där o vara husvakt.. då skall vi umgås ;) ja o förhoppnignsvis innan oxå givetvis......


tårarna

bara rinner o rinner o rinner


jag orkar inte mer snart

jag vill ha ett slut på detta

jag står inte ut....

vill vara som alla andra

vara bra

vara älskad


skratten ser ni men ensamheten i mitt hjärta det ser ni inte.....

Jag vill inte mer nu..... är bara så trött så trött

semester

nu börjar semestern lida mot sitt slut...

en vecka kvar sedan är jag på jobbet igen

har lite små funderingar på vad som nu skall hända

bubblan vi levt i dessa fem veckor är påväg att avslutas....

tror förvisso inte att allt avslutas nej nej men på nått vis så kommer allt ändras...

kommer inte att vara så lätt att bara umgås hela tiden.....

han jobbar

jag jobbar

ja ja den som lever får se ;)

lördag

han var sur i går

ville vara ifred....

jag kom dit.. visste ju inte givetvis

han förklarade detta...

självklart sa jag så går ja då...

nej gör inte det sa han.. ja vill du stannar.... fast inte till  midnatt som det blivit det senaste.. ja måste sova...

jag blev väldigt varm i kroppen o mycket glad.....

vi satt i garaget o pratade o pratade o pratade.. helt plötsligt frågade han vad klockan är...

2230 sa ja..

ojoj då vart det sent i dag i alla fall sa han och log.....




torsdag lr ja nu är det ju fredag men men

åkte till skogen vid 11 igår... gick en långpromenad och fotade massor.. strosade runt och bara njöt av vädret.. pratade med grannarna och gick lite till...
sedan kom han hem....

vi var hos grannen i någon timme sedan gick han hem o jag följde med...;) han målade och jag pratade... ja han med givetvis... kom lite fler människor men han bad mig stanna... *lycka* de åkte igen och vi fortsatte prata och fundera ihop... vi löste en del världsproblem ;) och klockan bara sprang iväg..

han fick mig till och med att äta!!
 är inte så glad i att äta  hos andra men han gav sig inte.
Vilken service säger ja bara.. han gjorde smörgåsar kokade kaffe hällde  upp dricka och tjatade på mig att äta mer.. ;)

Jag är på god väg att bli kär den säken är säker.. försöker hindra det lite dock och inte ta ut nått i förväg utan bara NJUTA...

vid 12 var han väldigt trött men ändå svårt att gå... till slut åkte jag ändå hem.. somnade med ett jätte leende på läpparna och idag mår ja om en prinsessa!!!! 
Han är så himla lätt att prata med.. kan säga precis vad som  helts och han frågar även saker nu... lr ja det har han väl gjort hela tiden men nu är det på ett annat plan.. han är svår att komma in på livet men nu har han börjat öppna sig jätte mycekt och släpper in mig till det aldra innersta.... vi får väl se vad som  händer..... NJUT var det ja :))

onsdag

som vanligt hade du rätt gumman.....=)

efter att ha tillbringat några goa och mycket trevliga timmar påliseberg med goaste Pia med att vandra runt och titta på människor,blommor,och bara pratat styrde jag kosan mot hemmet. Svängde in hos mor o far och skulle gå och tamig ett dopp.

Men jag kom inte så långt.. HAN stoppade mig och bad mig komma in och umgås...=) *lycka*

så kvällen tillbringades i underbart sällskap och den inre oron dämpade sig.... han visade massa kort från sin resa och vi bara pratade...


måndag

bakade en kaka till Mats som tack för tvn.....

såg inte honom idag heller.... han undviker mig..

men men

försöker att inte ta åt mig det

inte så lätt men jag förösker

vet vad jag skall säga nästa gång vi ses i alla fall......

han behöve rinte undvika mig.. jag kan backa... jag har honom hellre som vän än inget alls....


lördag

tack hjärtat du e bara så bäst hoppas du vet det !!!!!


jag håller med dig helt o fullt.. samma ras men helt olika


Idag är det fest i granskapet där han bor...

mor o far är där med

vill också ju

så varför bete sig som en vuxen utan det är ju bättre att sitta hemma o tjura som en femåring......

FAN alltså hatar min hjärna som ställer tilld et som den gör......
BLÄ!!!


men borås djurpark e underbar i alla fall... kommer bilder så småningom på den andra bloggen...

fredag

träffade honom igår...

mycket märkligt var d....

han ville inte ens titt apå mig....

satt hos hans granne

han tittade ut över gräsmattan HELA tiden.....

jag satt brevid honom men han tittade inte ens på mig närhan pratade med mig....

oron är MASSIV....

idag kom h an inteut och hälsade heller...

han såg mig

jag såg attt han såg mig...

han vände sig bara om och gick in....

BLIR JÄTTE RÄDD NU!!!!!!

torsdag 5 augusti 2010

vaknade med ett  jätte leende på läpparna


HAN är hemma igen.......


skratt röda naglar o kroppssmör

kom på mig själv tidigare idag att i morogn kommer han hem

har målat naglarna

noppat ögonbrynen

köpt bodybutter som luktar smultron

Helt plötligt kom jag på vad jag gör... =))

Jag piffar till mig ;)

allt för att jag vill se så bra ut som möjligt...=)

o samtidigt vet jag att han inte brys sig...

nästan lite skrattretande=))

men men

jag tycker det är snyggt också så =)

Puss

dagarna går

och mitt fåniga leende består.....

Går omkring o småleer så där fåningt hela tiden

samt har en sådär lite osäker kännsla i kroppen...

den är ju i o för sig inte det bästa för mig med tanke på allt men samtidigt är det lite småskönt med en miljon fjärilar i magen

Jag är nog lite småförälskad helt enkelt....

RSS 2.0